I detta jävliga land vi kallar Sverige är man tyvärr dömd att leva i fattigdom om man föds med en sjukdom som hindrar att man kan jobba normalt.
Detta är min story.
Jag föddes med en sjukdom som heter marfan's syndrom vilket varierar väldigt mycket i hur allvarliga symptom man har. För mig så är dem värsta problemen är skolios, smärta och min vikt.
Det hela började 2 år efter gymnasiet, jag jobbade på en sallats odling sedan jag gick ur skolan men en dag small det till i ryggen och jag kunde knappt stå, jag hade då redan stått i kö i två år för att få en stel operation. Efter detta börjar problemen jag blev först sjukskriven men efter 6 månader så fick jag sagt till mig att jag får skaffa ett nytt jobb och sjukskrivningen försvann. Att fixa ett nytt jobb när man har så ont att man ej klarar av att ta hand om sitt eget hem är inte lätt, vem vill anställa en sjuk person som inte ens orkar med sin vardag???
Jag sökte jobb, hundratals men fick aldrig ett svar och jag fick gå på ekonomiskt bistånd ifrån Soc för Försäkringskassan tyckte inte jag var tillräckligt sjuk.
Efter ha levt så i 2 år så fick jag min stel operation och jag blev ännu sämre, efter 6 månader när min rehab skulle vart klar så var jag fortfarande väldigt dålig och fick äta mycket smärtlindring för att orka med. Nu hade jag istället blivit för sjuk för Soc så dem krävde att jag sökte hos Försäkringskassan men Försäkringskassan tyckte fortfarande jag förmodligen skulle kunna jobba, så jag hamna i kläm, jag fick varken pengar ifrån Soc eller Försäkringskassan och mina skulder började lägga sig på hög, läkarräkningar som jag ej kunde betala mestadels men även lån jag fick ta för att betala hyra, el och mat.
Efter ännu två år så gick min stel operation sönder och jag fick operera mig ännu en gång, denna gången blev jag lite bättre och jag lyckades få pengar ifrån Försäkringskassan YEY. Tyvärr så gick jag fortfarande väldigt ofta till olika läkare pga min rygg och marfan's, kardiolog 300kr, ögon läkare 300kr, rygg specialist 300kr vårdcentral 100kr och jag var hos läkare 5-7 gånger i månaden. Och när man får ca 7.000kr i månaden att leva på är dessa små räkningar väldigt mycket och jag hamna efter även här.
Efter ännu två år med växande skulder så fick jag en infektion i ryggen och låg inne på sjukhus i lite över en månad, dem fick plockat ut all metall i ryggen och efter det började min kamp att få tillbaka min rörlighet i ryggen, läkarna sa att det var omöjligt då så mycket brosk hade bildats runt min ryggrad men jag är inte den som ger upp så jag tränade dagligen. Efter ett år så hade min rygg blivit såpass mycket bättre att jag slapp smärtlindring, och jag fick tillbaka en del av min rörlighet. Under denna tiden så krånglade Försäkringskassan flera gånger och jag gick ibland utan inkomst 2-3 månader.
Då passade jag på att börja arbetsträna på en skola som elevassistent för att kunna komma tillbaka till arbetslivet, det gick jättebra och efter 1,5 år så hade jag blivit såpass stabil att jag fick en fast anställning på 50% och jag fick äntligen börjat betala av mina skulder till kronofogden med så mycket jag kunde.
Direkt började Försäkringskassan krångla för om jag kunde jobba 50% så kanske jag klarade av o jobba mer och dem skicka mig på en utredning. Utredningen som Försäkringskassans egna läkare kom fram till att jag borde endast jobba 25% då min kropp är såpass klen och skör. Men stoppade det Försäkringskassan??? Självklart inte!! Utan varje gång jag sökte så fick jag överklaga och gick flera gånger utan pengar ifrån dem.
När jag fyllde 30 började dock de största problemen med Försäkringskassan, jag skulle då gå ifrån aktivitetsstöd till sjukersättning men då jag inte är någon expert på vilket bidrag jag skulle söka fick jag hjälp av Försäkringskassans handläggare. Tre gånger fick dem mig att söka fel bidrag och sista gången gick det igenom men det upptäcktes sedan att jag fått fel bidrag och blev återbetalning skyldig på 22.000kr. Vilket jag vägrade betala för det bidraget jag skulle haft egentligen var högre än vad jag hade fått. Jag har sökt skadestånd pga hur fel behandlat jag blev av deras handläggare om och om igen.
Det tog ytterligare 6 månader innan jag fick rätt bidrag. Som tur var så hade jag ett jobb som gav 9.600kr efter skatt så jag överlevde.
För en månad sedan ringde Försäkringskassan och sa att dem kommer dra pengar direkt ifrån mitt bidrag för att betala skulden, då sa jag att jag lever redan på existensminimum då jag betalar kronofogden allt jag kan, dem försäkrade att jag kommer ej behöva betala kronofogden under tiden jag betalade av skulden till Försäkringskassan.
Idag visade det sig att även det var en lögn så nu måste jag jobba 50% och får behålla mindre pengar än någon som går på Soc, och då har jag ej räknat med vad dessa personer får betalt t.ex sina läkarbesök, tandvård och glasögon. (Jag har inte varit hos tandläkare på flera år utan gått med tandvärk och "löst" det själv. Jag har även gått med så repiga glasögon att jag endast har några små fläckar där jag ser ut igenom)
Jag har alltid varit positiv och kämpat men idag försvann all ork och vilja och det känns som en stor del av mig dog. Det hopp jag alltid känt att om man kämpar så blir det bättre men är man kronisk sjuk så verkar det ej vara sant då jag om och om blir straffad för att jag försöker, varför ens försöka ??
Om någon lyckats läsa allt detta så tackar jag dig för jag behövde verkligen få ut denna skit och visa hur hårt och tungt det kan vara att vara kronisk sjuk.