Det är bra precis ett år nu sedan det hände, dagen då jag lade ner min digitala kamera och plockade upp en analog.
Som en person som nästintill fötts in i den digitala tidsåldern, har jag alltid annammat den digitala tekniken. Mobiltelefoner, digitalkameror handdatorer. Nu sist blev det tillochmed en smart klocka.
Men förra sommaren, så började det klia i fingrarna. dags att byta upp sig igen!
Denna gången, kände jag att jag ville prova att byta system, Nikon! Farsan körde ju nikon nån gång på 70-talet. Det kanske finns några objektiv kvar!?
Tro't eller ej, men exakt allt fanns kvar. En Nikon FE, med lite battlescars, och en glugg. en Nikkor 50mm f1.4. (vilken glasbit)
Laddade en rulle, och körde igenom 36 exponeringar. Kameran var långt ifrån ljustät, och hakade upp sig gång på gång.
Men jäklar tänkte jag, och plockade isär kameran, beställde delar från tyskland och USA. Och efter några timmars pillande, så var kameran ljustät och mekaniskt tipptopp!
Spola fram tiden ett år, nu pryds hyllorna av ett 50-tal kameror, mellanformat, småbild, och 5 polaroidkameror. Film börjar undantränga mat i kylskåpet. Agfa, ferrania, fujifilm, impossible, kodak, minox. Listan kan göras lång.
Att som 19-åring gå tillbaka från digitalt till analog film, det bästa valet jag någonsin gjort! Prova du med!
Edit: http://swedefox.deviantart.com/gallery/ Mitt galleri!